En dröm som gått i uppfyllelse

Med livet har vi alla olika mål, stora eller små. Ett av mina mål har varit att ha ett jobb där jag får resa.

Det har jag haft i år. I alla fall på sidan av mitt riktiga jobb, för mitt egna företag, StudioSilver.

Det är ett multinationellt företag som kontrakterat mig som fotograf på deras event runtom i världen. Hittils i år har jag varit i Stockholm (Sverige), Montreal (Kanada) och Cancun (Mexiko) och fotograferat åt dem. Om ungefär en månad flyger jag till Cincinnati (Ohio, USA) och senare i höst flyger jag till Barcelona (Spanien). Jag älskar det.

Jag får resa, träffa lokalbefolkningen och fotografera platser jag aldrig någonsin besökt förut, och får dessutom betalt för det.

Men (det finns ju alltid ett men, inget är för bra för att vara sant) jag jobbar väldigt mycket under dessa resor. Det kan bli 14-16 timmar om dagen. Fast det gör inget, jag gör ju något jag älskar, att fotografera. Oftast får jag någon extra dag till övers också, då jag kan göra lite vad jag vill, och passa på att se platsen jag besöker.

Montreal (Utsikt från företagets mingelfest)

Cancun

Cancun

Cancun

Cancun (Inte bara jobb, man måste festa ibland också)

Vänner från fjollträsk tvingar mig att blogga

Jag var med några vänner i Stockholm häromdagen, för att se ytterligare en vän uppträda på Södra Teatern. Det var Julia Ögren som är med i bandet Navet.

Lyssna på Navet på Spotify.

Efter några låtar begav det sig till Snaps för att möta upp med några gamla vänner. Efter sedvanliga hälsningar och kramar fick jag bannor för att jag inte bloggar längre. Tänkte därför att jag måste bättra mig. Därför är jag nu här. Blir inget superlångt första inlägg. Men ett urval av bilder från Stockholmsresan.

Nya människor

En av de bästa sakerna med att flyga är de människor man träffar.

Som Dallasparet på dagens flight mellan Stockholm och Amsterdam. De var på väg hem från en långresa i Europa och ett av mannens bästa minnen var att få designa ett eget ”Vasaskepp” med datorn och se hur långt båten klarade sig innan den sjönk. Hans båt klarade sig 5 kilometer. De var ett äldre par, som verkade ha rest en hel del i sina liv, och berättade gärna om hur de tyckte att människor betedde sig i världen, svenskar var ett vänligt folk.

Eller Eva från Tjeckien som precis slutat skolan och var på väg att hälsa på sin kompis i Mexiko i två månader. Med hjälp av min knaggliga högstadiespanska fick jag hjälpa henne att översätta migrationsblanketterna. Spanskan kom även väl till hands väl framme i Mexiko City.

Eller Londonmannen som precis som jag skulle med ett anslutande flyg när vi kom fram till Mexiko City och hade svårt att hitta. Han ska precis som jag bara stanna i Mexiko några dagar innan han åker hem till England igen, några timmar norr om London. Vi hade också gemensamt att vi båda varit utbytesstudenter i USA under ett år. Fast han hade också gift sig med en kvinna han hittade under det året, som nu bodde med honom i England. I höst flyttar de tillbaka, strax utanför Washington DC.

I skrivande stund väntar jag på mitt anslutande flyg till Cancun som är min slutdestination för några dagar. Där väntar en buss som ska hämta upp mig och köra mig till hotellet så att jag kan få min välbehövliga sömn. Väl framme kommer det vara drygt 24 timmar sedan min resa mot Cancun började. Nu är jag trött.

Att bli stolt över sin hemstad och hemland

Under den senaste veckan har jag  fått träna min engelska och fått känna mig extra stolt över Sverige. Men blir faktiskt lite extra stolt när man agerar tourguide åt någon vän som besöker Sverige.

Denna gången var det Dillon Stoddard som hälsade på. Han tog just studenten från Maumee Valley Country Day School där jag studerade ett år. Fast när jag gick där gick han i mellanstadiet, så vi lärde inte känna varann särskilt bra. Men hans mamma var min grafiska designlärare, och hela den familjen var goda vänner till min värdfamilj, så jag visste i alla fall vem det var.

Sedan har jag lärt känna honom lite bättre under de gånger jag besökt skolan, och när jag höll en fotokurs på skolan hade jag dessutom hans lillebror i min klass, vilken även Dillon besökte titt som tätt.

Och nu kom alltså Dillon över till Sverige, och bodde från början hos Hampus Broman, som var utbytesstudent hos Dillons familj tidigare i år. Men när de åkte på semester flyttade Dillon hem till mig.

Det har varit väldigt roligt, och jag har fått en ny god vän på andra sidan atlanten. Det hela avslutades med midsommarfirande. Först på Sätra Brunn utanför Sala, och sedan i sällskap med en massa goda vänner långt in på småtimmarna. Så det blev inte många timmars sömn innan vi båda behövde åka till flygplatsen, han för att åka hem, jag för att åka till Mexiko.

Tack för en underbar vecka Dillon, du är hjärtligt välkommen tillbaka när du vill!

Barnfotografering

Nu har det varit en lång bloggtorka igen. Men allt har varit så stressigt de senaste månaderna, att jag fått prioritera bort vissa saker, som bloggen då till exempel.

Under februari var jag iväg till USA i två veckor. En vecka hyrde jag en Buick Enclave och körde runt i Ohio och bodde hos min gamla värdfamilj. Andra veckan spenderade jag i Aspen och åkte skidor tillsammans med en annan familj jag lärde känna när jag var utbytesstudent i Ohio.

Hur som helst, här kommer en bild från en barnfotografering jag gjorde tidigare i dag.

Bra att veta för alla som har en kamera

Nytt år, nya möjligheter

Jag ska försöka sammanfatta året tjugohundranio så småningom, och även nyårsfirandet i Oslo som var något utöver det vanliga. Men inte nu.

Solen skiner, vi har mycket snö, jag är ledig två dagar till och ska fira det med att städa, och få undan julsakerna.

Peace!

Bilden: Utsikten från min balkong. Mysigt!

Tid för att sprida glädje

Julen är glädjens tid…. för många

Barnens ögon lyser när de med stor förhoppning pekar ut i leksakskataloger och skyltfönster vad de vill att tomten ska komma med. Många äldre gläds åt att snart få träffa familj, släktingar och vänner, som förhoppningsvis fått ledigt från sina jobb för att fira fenomenet jul.

För andra är julen en jobbigare tid. Fylleslagen i hemmen är jobbiga för barnen. Fler kvinnomisshandlar (böjning?) sker. De hemlösa lider av att se alla andra så glada åt att få gå hem, de som inte ens har något hem. De som inte har några släktingar eller vänner att fira julen med lider för det. Många äldre på äldreboenden lider för att inte längre ha möjlighet att fira julen på samma sätt som förut. Även om personalen gör sitt, så blir det liksom aldrig samma sak.

Den sist nämnda problemet är jag stolt över att ha varit med att motverka i år. Ännu stoltare är jag över att det är min morfar som dragit igång det projektet. Projektet SMASK-tomtarna.

För 59 år sedan fick min morfar och hans vänner i Sala Motor Sport Klubb (SMSK) idén att sprida julglädje genom att köpa godispåsar och dela ut på ålderdomshem samtidigt som de sjöng julsånger. Och på den vägen är det. Formen har förändrats, och det är inte bara medlemmar som är med. Jag har själv varit med sedan jag var liten knodd. Men de senaste åren har jag avstått från att vara med (fråga mig inte varför, jag vet inte).

Numera sponsrar ICA Åkrahallen, och Coop Konsum med godis, och bland tomtarna finns både stora och små. I år var morfar äldst (83 år) och yngsta barnet var fem år.

Med mig var även några av mina goda vänner, Robin Hultgren, Anna Fahlin, Julia Pettersson och Daniela Blomqvist med. Tack alla ni för en superkul dag!
Fler vänner hade velat följa med, men jag var lite dålig på inbjudan, så nästa år ska jag vara bättre.

Hur som helst, att komma till ett ålderdomshem och under en halvtimme bjuda på julsånger, godis och en önskan om en god jul och ett gott nytt år får många äldre att skina upp. Det är så underbart att se dem sitta förväntansfulla och vänta på oss tomtar, sjunga med, smaska på en godisbit och drömma sig tillbaka till alla de jular de firat genom åren.

Självklart blir det en del tårar när alla glada minnen kommer tillbaka och de inser att det aldrig kommer bli likadant igen, men det finns ändå en glädje bakom tårarna. Det går inte riktigt att beskriva den glädjen som infinner sig hos många av de äldre, men det är helt fantastiskt.

Lite mer bilder vill jag bjuda på:

Och ett stort tack till dessa underbara människor som följde med och gjorde dagen ännu bättre!

Latlördag

Då var det helg igen då. I kväll vankas det utgång i Sala tillsammans med vännerna, som sig bör en löningshelg. Men nu under dagen ska jag försöka få med mig några vänner till Västerås för att shoppa julgrejer. Jag behöver få tag på adventsljusstakar. Just nu har jag bara den på bilden, men jag behöver 4-5 till.

I torsdags försökte jag på Jysk, men då visar det sig att de inte säljer ljusstakar alls i år. Konstigt med en heminredningsbutik som inte säljer sånt, men men.

I torsdags lyckades jag ju också få i mig antiknorrmedlet. Är fortfarande lite öm i armen, men i går fick jag en jäkla muskelvärk under eftermiddagen. Hoppades jag skulle klara mig utan bieffekter, men icke! Hur som helst, det var inte så farligt, jag är fortfarande nöjd att jag tagit sprutan. Så här såg det ut när jag nästan köat i en timme och så gott som var framme

Jag och pensionärerna

Nu ska jag städa lite innan jag gör mig klar för Västerås.

Hoj!

 

God natt!

Blev en sen kväll på jobbet i dag. Jobbade fram till 19.30, vilket kändes längre på grund av muskelvärken orsakad av antiknorrsprutan. Sedan köpte jag mat och tog med hem till min vän Charlies nya lägenhet. När de sedan skulle dra vidare för utgång i Avesta lämnade jag dem och åkte hem.

Nu ska jag i alla fall ta och sova. Hoppas att morgonen ser ut som på bilden, den tog jag en morgon tidigare i veckan, visst är det vackert! Man blir så glad när man vaknar och det ser ut sådär utanför fönstret!

God natt!

Denna sviniga spruta

Nu har jag försökt få i mig det där vaccinet för att slippa att en knorr växer ut flera gånger. Första gången fick vi inte komma in eftersom vi inte var riskgrupp. Sedan var jag där i måndags, då när jag stod i kön kikar jag mot sjukhuscafét och ser Expressens löpsedel:

Den satt väl där för att skrämma upp folk så att de gick hem och landstinget kunde spara lite på vaccinet. Uppenbarligen sparade de inte tillräckligt, utan det var slut så efter en stund i kön fick jag åka hem.

Nu var jag där i dag igen, en kvart innan de öppnade (smart tänkte jag), men redan då var kön så lång att den gick utanför sjukhusdörrarna. Snällt ställde jag mig ändå i kön och väntade till 15.02 (då de haft öppet i två minuter) då en sjuksköterska kom ut för att meddela alla i kön att vaccinet hade tagit slut igen.

Nu ska jag göra ytterligare ett nytt försök i morgon, och på fredag, och på lördag. Ända tills jag får den där förbannade sprutan. Jag vill inte få tryne och knorr!

Ut med leverans

Nu är jag äntligen klar att leverera bilderna som jag tog i lördags. Har tagit alldeles för lång tid, men i morgon levererar jag i alla fall. Bjuder på en av favoritbilderna här på bloggen. Nu ska jag bara försöka boka in ännu fler fotojobb. Kanske är du intresserad, eller känner du någon som är intresserad?

Kontakta mig på 073-612 57 15 eller robin@studiosilver.se i så fall

Det är skrämmande

Jag har precis sätt den här filmen.

>> Öppna filmen

Men samtidigt kan man inte förneka att man förstår att djuren inte hanteras särskilt bra. Men man blundar för det. Man blundar för att få njuta av den där stekta baconen eller julskinkan. Det är äckligt hur människan bara blundar. Jag gör det också. Men den här filmen får en ju verkligen att tänka efter vad man håller på med.

Är det för tidigt?

När får man börja julpynta? Är det dags ännu? Jag älskar julen och skulle mer än gärna pynta redan nu. Jag och min kollega Johanna började pynta på jobbet i dag (bilden), men sa att vi väntar med att tända adventsljusstakarna tills på fredag i alla fall.

Vad tycker ni, när får man börja pynta?

En rolig hobby – när det går bra

Efter att ha funderat ett tag så bestämde jag mig för ett tag sedan att lära mig handla med aktier. Och för att få en känsla av hur det verkligen fungerar så kände jag att jag ville lägga in riktiga pengar direkt. Sagt och gjort, nu har jag ett konto hos Avanza och sedan en dryg vecka tillbaka så har jag x antal tusen som jag nu ska försöka få att växa.

Hittils har det gått sådär. Går lite upp och lite ned, men jag lär mig hela tiden. Så här såg min lista ut tidigare i dag i alla fall. Den översta listan består av de företag jag äger aktier i just nu, och den nedre listan är andra företag som jag håller koll på utan att äga.

Blå siffror betyder att aktien gått upp i värde, röda siffror ned. Då gillar man när man kollar börsen och min ägande-lista ser ut så här.