Som ni kanske märker så är det dåligt med aktivitet från undertecknad här på bloggen för tillfället. Det har väl flera olika anledningar; brist på inspiration, för mycket jobb, dåligt planerad tid, för mycket jobb och för mycket jobb. Nej, för ett halvår sedan hade det gått att använda det som ursäkt, men jag jobbar faktiskt inte alls lika mycket nu längre. När jag pluggade så åkte jag 06.30 och kom hem 18.50 de flesta dagarna. På kvällar och helger så jobbade jag. Numera jobbar jag bara åtta timmar om dagen och borde väl inte klaga.
Klaga gör jag heller inte, för som jag tidigare har berättat så stormtrivs jag med jobbet. Jag har nu också fått veta att mitt vikariat blir förlängt med en månad. Därmed kommer jag jobba ända fram tills jag åker till USA. Numera har planeringen kommit något längre. I dag blev det klart att jag kommer flyga till Boston för att fira thanksgiving. Men på tal om att klaga…
Under OS har det varit väldigt mycket snack om hur dåligt det har gått under OS. Visst, det kan säkert stämma om man som de flesta är en riktig resultatbög. En person som alltså hänger upp sig på antal medaljer och andra resultat. Men det är väl inte det som det handlar om?
Jag har under OS njutit flera gånger när jag har tittat. För det är många idrottare som verkligen satsar allt under OS, vilket ofta syns. Sån hög kvalitet på all världens sporter får vi aldrig se någon annan stans än under just de olympiska spelen. Jag skiter fullständigt i om Jörgen Persson (pingis) tog medalj eller inte när han tog sig vidare till semin på det sättet han gjorde.
Eller, jag kanske inte kan säga att jag skiter i det fullständigt, för det är klart att jag hade blivit ännu gladare om han fått en medalj för sina prestationer. Men den stora tjusningen var ju spänningen som han bjöd på. Alla de känslor som smög sig på en under matcherna. På jobbet stod teven på både på redaktionen och i fikarummet, ibland var det fullt framför båda. Glädjeskriken var påtagliga när Jörgen vann en av sina matcher. Hur kan någon då ens komma och klaga för att han inte tog medalj?
Susanna Kallur rev och snubblade på första häcken. Direkt börjas det pratas om fiasko. Såfan heller att det är. Det var ju en av höjdpunkterna under våra Olympiska spel i år. Kanske inte prestationsmässigt från hennes sida, men med tanke på de känslor som hon frambringade. Det vore ju värdelöst att kolla på sport om det inte gav oss några känslor. Precis som en skräckfilm utan skräckkänslor. Och att då komma och säga att ett OS är värdelöst för att vi inte fått tillräckligt med medaljer är fel. Visst, vi tar fram en vinnare i OS genom att se vilka som fått flest medaljer. Men om vi skulle ta lika många medaljer som Kina så skulle vi inte bli lika glada när vi tar vårat 45:e guld. Då skulle tjusningen försvinna med att kolla på OS.
Nog om det. Nu ska jag kolla på X-men som går på kanal 6 och ha lite quality time med min iPhone. Ju mer jag använder den, ju mer nöjd är jag med köpet. Vännerna skulle ut i Västerås i kväll, men i morgon har jag mycket att göra på jobbet, så går inte att vara seg då.
Peace!
Senaste kommentarer