Packat och klart!

Äntligen. Efter en hel dag fylld med packning, så är jag äntligen klart. Det blev betydligt mer än jag tänkt mig, men så är det alltid. Jag kommer helt enkelt få frakta hem en del shoppinggods i lådor, pred´cis som jag gjort förut. När jag skulle hem efter 10 månader i USA fick jag frakta hem fyra enorma lådor med grejer. Nu ska jag vara där drygt två månader, men jag lär nog hinna shoppa på mig en del ändå.

Jag har dessutom sagt adjö till alla kära vänner efter en god middag på Akropolis. Farmor och farfar var också här tidigare i dag för att säga adjö. Mormor och morfar får jag säga hej då till i morgon bitti runt halv 7 då vi lämnar hunden där för att sedan bege oss till arlanda där jag får ta farväl av familjen.

Ringde precis över för att försäkra mig om att allt var klart inför morgondagen, fick dock inget svar. Ska försöka igen nu. Blir nog ett blogginlägg från bilen till Arlanda i morgon bitti, annars så hörs vi igen när jag är på andra sidan atlanten (eller samma sida om du läser bloggen från den kontinenten).

Ha det gott!

Lugnet innan stormen

Sitter i soffan och tar igen mig lite medan Johnny Depp spelar Jack Sparrow på tv:n. Dagen har hittils handlat om packning, packning och en del sista planeringsgrejer.

I morgon klockan 10.15 lämnar jag landet för att befinna mig i landet over there, usa, i drygt två månader. Under den tiden ska jag hinna med en hel del. Först och främst ska jag besöka vad jag kallar min andra familj. Det är den familj som med värme tog emot mig då jag spenderade tio månader i usa för studier. Ja bodde med dem under den tiden och huset blev mitt andra hem. Ett hem jag saknar när jag befinner mig i Sverige.

Jag ska därefter bege mig på en liten resa. Med tåg ska jag ta mig Detroit-Chicago-Washington DC-Los Angeles-Chicago-Detroit. Under resan ska jag hälsa på Bailey Bearss, en gammal kompis som numera bor i Washington och pluggar på American University där jag också ska bo under vistelsen där. I Los Angeles ska jag egentligen vara i Redlands strax utanför där jag ska på bo Redlands University och hälsa på min värdsyster, Liz Krueger.

Många har rynkat på näsan åt mina planer på att ta tåget, men det ska bli spännande. Resan mellan Washington DC och Los Angeles tar 63 timmar. Men det ska bli riktigt spännande, eftersom landskapet kommer förändras så oerhört mycket.

Väl tillbaka ska jag vara med och hålla en fotokurs. Det ska också bli spännande. Att få dela med mig av mina kunskaper när det gäller fotografering. Dessutom kommer vi åka till New York, vilket alltid har varit ett drömställe för mig att få uppleva.

Sista utflykten jag ska göra är att flyga till Boston för att fira Thanksgiving. Det gör jag tillsammans med Baileys familj.

Nu däremot håller jag på och packar för fullt. Mycket som ska göras. Samtidigt vill jag inte packa för mycket, för då är det mindre plats för shopping i väskorna.

Bilden: Från när Salas nya galleria öppnade. Eller, Salas första galleria heter det väl. Nu har Sala dessutom fått sina första rulltrappor. Spännande.

På besök hos systrarna

Lugnande medicin

Sätt mig precis i båten med bror och farfar. Fiske är precis det lugnande medel jag behöver innan party i kväll.

Grattis pappa!

Borde väl egentligen sova nu, men eftersom Enköpingsdamen har tagit sig friheten att klaga på att jag inte bloggar tillräckligt så får jag väl helt enkelt ta och bättra mig.

I går satt jag och tänkte beställa ny mobiltelefon. Som jag ska ha i USA alltså. Det slutade med att jag bestämde mig för en Nokia hos Verizon. Dock sket det sig i sista steget när jag checkade ut. Man behövde nämligen ha samma ”shipping” och ”billing” adress, vilket inte funkar då mitt kontokort är skrivet på min adress här hemma, men jag ville ha telefonen skickad till min adress i USA. Så får helt enkelt ta och köpa en udner de första dagarna när jag är där i stället. Vet att det ligger en Verizon-affär på vägen till skolan bland annat.

I stället tog jag tag i saken och köpte tågpasset. Med det kan jag åka gratis över hela USA i 30 dagar, vilket trots allt är en ganska stor yta att utforska (och jag ska göra mitt bästa). Nu har jag passet, så nu gäller det bara att sätta sig ned och boka de specifika biljetterna.

Träffade dessutom Linda i söndags när jag jobbade. Har inte sett henne på evigheter och dagar, så det var skoj. Får bli en till gång innan jag åker västerut. Sändningen i söndags däremot gick riktigt dåligt. Det fungerade helt enkelt inte. Nu på söndag hoppas jag att det ska gå bättre, då det är en enorm sporthelg med många premiärer i ishockey bland annat. Därför är vi två programledare, jag och Jenny Rask. Sedan också alla reportrar ute på arenorna så klart.

Kommer inte ihåg om jag har berättat det, men jag har fått första mailet från en förälder som ska ha sitt barn i min fotokurs. Kul! Då känns det att det börjar närma sig.

Nu måste jag sova!

Hare gott kära vänner!

(Rubriken!? Min kära fader fyller nämligen år i dag. 50+ fyller han. GRATTIS!)

Lockande or what

Jag ligger i sängen och tar igen mig. Ska snart ner på stan för att lira lite basket, så det får bli ett inlägg från mobilen.
Vädret som vi har i Sverige nu gillar jag. Det är så friskt i luften på något sätt.

Men när jag tittar på väderrapporterna från de ställen som jag om en månad kommer ha besökt alla av, så är det inte annat än att jag drömmer mig bort. Bifogar bilder för att förklara.

AAARRGH

Varför?

Just när jag ska till att åka så märker jag att två av mina hemsidor har kollapsat. Det är inte första gången det händer heller. Snart byter jag webbhotell.

Det är lite nervöst

I dag ska jag sända Radiosporten igen för första gången på väldigt länge. Det är så pass länge sedan så jag är rädd för att jag ska ha glömt bort någonting.

Men det löser sig nog ska ni se. 16.30 är första sändningen så då är jag igång igen. Men det är synd att jag bara kommer hinna sända två gånger innan jag åker till USA. Men det ska bli kul i dag i alla fall.

Hare gott!

Det är mycket nu

Jag har en viss förmåga att alltid ta på mig väldigt mycket att göra. Men det är väl bara att acceptera att det är så jag fungerar. (Haha, kom till och med på mig själv nu med att avbryta bloggandet för att svara på ett mail). Börjar blogga snart igen…

Nej, nu har jag börjat med en uppdatering på en hemsida, så får blogga efter det. (Jag är ju hopplös. Nu kanske ni förstår varför det blir så lite bloggande)

Så, nu ska jag ta tag i det här. Det är nu en timme sedan jag tryckte på Skriv nytt inlägg.

Just nu händer det en hel del. Jag jobbar heltid på Sala Allehanda. Jag sänder Radiosporten på söndagar. Jag är webbmaster åt Ekebyskolan. Jag läser Digital Bildbehandling på distans på Högskolan i Jönköping. Jag planerar fotokursen jag ska hålla i USA i november. Jag planerar tågresan runt hela USA i oktober. Jag umgås med underbara vänner på fritiden som blir över.

Inte nog med att jag ska planera kursen och tågresan. För att hålla koll på allt jag gör krävs det en hel del planering på sidan om det för att jag ska kunna ha det någorlunda strukturerat. För att klara av det så har iPhone faktiskt blivit en riktigt bra vän. Där har jag kalender och mail. Ändrar jag något i kalendern på iPhone så ändras det samtidigti kalendern på datorn. En underbar funktion.

Trots en hel del på gång, så känner jag ändå att jag står och stampar. Jag vill göra något ”riktigt” känns det som. Jag har vissa planer som skulle kunna utvecklas och jag har insett att jag nog måste arbeta med något som liknar projektform. Där passar ju journalistiken bra in. Varje dag är ett nytt projekt. Men man får aldrig chansen att pusta ut och njuta av sitt arbete. En kollega till mig skrev att hon ibland avundas skådespelare som får avsluta sitt ”projekt” med applåder (förhoppningsvis) från publiken. Sedan kanske de kör samma show flera gånger och får chansen att suga på karamellen riktigt länge. Det får man inte som journalist. Tidningen landar i brevlådan hos läsarna tidigt på morgonen och ditt arbete är på eftermiddagen glömt.

I morgon ska jag sända Radiosporten igen på väldigt länge. Jag har inte sänt sedan i våras. Det ska bli riktigt skoj, men är samtidigt lite nervös för att jag ska ha glömt något. Men det löser sig nog.

Det är riktigt kul att plugga igen förresten. Och nu pluggar jag ju något som jag tycker är ruskigt roligt, digital bildbehandling.

Framtiden då? Äsch det löser sig. Framtiden är jag absolut inte oroad för, men jag har många idéer och vill göra allt på samma gång. Först och främst USA. Därefter skaffa lägenhet och sedan får jag se vad som händer. Den som lever får se liksom.

Det här blev ett riktigt rörigt inlägg känner jag, men jag har ju inte skrivit på länge så klämde in allt och lite till i det här och då blir det ju så.

Hare gott kära vänner!

På andra sidan pennan

Jag är van vid att vara den som styr pennan när det gäller artiklarna i tidningen. Jag vet hur upplägget kommer bli och vad jag kommer skriva. Som intervju”offer” har man inte den kontrollen, vilket kanske kan vara lite läskigt. Det fick jag känna på i dag.

Sala Allehanda gjorde nämligen en helsida om mig i dagens tidning. Det var lite av ett personporträtt av mig, mina framtidsplaner och planerna på USA-resan den första oktober i år.

Nu fick jag fördelen att läsa texten innan den gick i tryck, eftersom det var en kollega till mig som skrev den, men ändå kändes det lite konstigt att vara den som fokus ligger på i en artikel, i stället för att vara den som väljer var fokus ska ligga.

Birgitta Alenius gjorde i alla fall ett bra jobb tycker jag, så köp dagens tidning vettja och läs. Sidan 47 var jag med på.

Nya kvällsaktiviteten

De är riktiga inspirationskällor

Eskil Olsson vann Sala Silverman 2008

Sitter i soffan i vardagsrummet hemma hos föräldrarna. Eller hemma hos mig också för den delen, måste hitta lägenhet när jag kommer hem från USA. Fick ett ganska lockande erbjudande i går hos frisören. Fint läge och en tvåa på 89 m2. Får se hur det blir med den saken, men vill ha känslan av att det är mitt eget. Jag bestämmer själv hur det ska se ut och vad som händer.

Har precis också avslutat min första föreläsning på Högskolan i Jönköping. Fast det är ju en distanskurs i Digital Bildbehandling (med Moderskeppets Mattias Karlsson som lärare) så därför kan jag samtidigt sitta i soffan hemma i Sala. Första föreläsningen gick mest ut på grunderna i Photoshop varpå inget var direkt nytt. Men det är ändå nyttigt att få alla verktyg och upplägget av Photoshop repeterat för sig. Det är alltid något man har glömt.

Kursen hoppas jag kommer bli riktigt intressant och att jag kan ta med mig mycket av det jag lär mig till min fotokurs i USA om två månader. Om jag fortsätter lyssna på föreläsningarna och ”gå på lektionerna” när de släpps så kommer jag vara klar om ungefär 16 veckor, så kommer bara vara halvvägs när kursen i usa börjar.

Var har då bilden att göra med bildredigering? Visst, den är redigerad i Photoshop, men motivet är på vad jag tänkte berätta om nu. Jag plåtade Sala Silverman för Sala Allehanda. Silverman är en triathlontävling med simning, cykling och löpning. Min kollega Niclas Bergwall (SA:s sportreporter) var med vilket det också skrivits om en del i tidningen. Han utmanade sin gamla lärare.

Oavsett resultat så var alla deltagare värda en eloge. Eller är värda heter det väl. Jag blev riktigt sugen när jag satt där längs vägkanten med kameran i högsta hugg. Om jag ska kunna ta mig ut och träna så behöver jag ett mål som jag strävar mot. Som när jag för en del år sedan åkte Kortvasan. Så mycket har jag aldrig tränat en vinter (på sidan om hockeyn som jag också spelade då). Så jag får se, kanske lyckas jag få med mig någon vän som också är sugen så kanske jag står på startlinjen till något liknande nästa år.

Nu? Nu ska jag ut och springa en sväng innan det blir mat och bilen ner till jobbet. Borde väl cykla för att vara hälsosam mot mig själv och miljön, men det är så segt när man slutar 23 på kvällen. Därför får det bli bilen. Ha det gött mina vänner!