Om man ändå vore en superhjälte

Klicka på bilden för att få se hur jag skulle passa som superhjälte!

Vad tycks? Är jag redo för Hollywood?

Annorlunda, men jag gillart

Ni som har varit till någon av USA:s större städer (förutom Washington, DC) vet att de ofta präglas av stora skyskrapor lite överallt. Ju större desto bättre. Som jag har berättat tidigare så får ingen byggnad vara högre än The United States Capitol här i Washington, vilket gör att allt ser annorlunda ut. Det är stora maffiga byggnader, men inte särskilt höga.

Det ger liksom en lite gemytlig känsla på något sätt. Jag gillar det verkligen. Det är som en låg version av en väldigt stor stad. Och alla kända byggnader får mig att känna som om jag vore i en film på något sätt.

Från ett dorm room till ett annat

I morgon måste jag gå upp ganska tidigt för att packa mina saker,  för då är det min sista dag här i Washington, DC. På bilden ovan ser ni vad som varit mitt rum den senaste veckan. På golvet mellan sängarna har jag haft min luftmadrass som fått duga som säng.

Det ska vara tråkigt att lämna mina nyvunna vänner. Jag har många minnen härifrån som jag kommer ta med mig länge. Väldigt länge. Även om jag hoppas att det inte vore så så vet jag att jag troligtvis inte kommer se de flesta som jag lärt känna under de senaste dagarna igen.

Bailey har tagit bra hand om mig och jag är henne evigt tacksam för att hon låtit mig bo hos henne. Det är andra gången hon gör det, för för ett och ett halv år sedan så hälsade jag på henne när hon pluggade på DePaul University i Chicago. Så tack vare henne har jag fått uppleva två storstäder i USA på ett sätt som det är svårt att få göra annars. Det är absolut inte samma sak om man bor på hotell jämfört med om man som jag bor i collegekorridor på campus.

Att få uppleva en stad tillsammans med någon som bor där och vet vart man ska gå för att få det bästa av det bästa är verkligen ovärderligt.

Men nu ska jag inte bli allt för blödig. För jag har massor framför mig som troligtvis kommer bli hur kul som helst. I morgon klockan 16 min tidszon (22 svensk tid) sätter jag mig på tåget som 63 timmar senare ska ha tagit mig till…

Livat vid Vita Huset

Framför Vita huset går det en stor gågata som jag gick på sist jag skulle se vita huset. Finemang tänkte Bailey och jag och skulle gå samma runda igen, för sist hade jag inte kameran med mig. Men icke sa nicke. Gatan var avspärrad och det kryllade av poliser och säkerhetsvakter. Folk samlades för att få se vad som hände och jag fick höra av några andra som stod där att presidenten skulle komma.

Efter ett tag hörde vi massor av polissirener samtidigt och på en tvärgata kom först sex polismotorcyklar, sedan 3 polisbilar, 3 limousiner, 4 SUV och därefter ännu fler polisbilar. I någon av denna ska alltså presidenten ha suttit. Sjukt vilket säkerhetspådrag det är så fort han ska någonstans. Vad gör han om han kommer på sent en fredagskväll att han glömt köpa chips? Följer hela säkerhetsbältet med till affären? Fast han kanske har tillräcklgit mycket chips i Vita Huset så att han klarar sig.

Jag ville i alla fall få en bild på Vita Huset, så jag och Bailey gick runt ytterligare en byggnad för att se om det gick bättre därifrån. Det gjorde det. Fast halvvägs genom en park som gick mot Vita Huset stod poliser var tionde meter och försäkrade att ingen gick närmare. Jag ställde mig bredvid en tv-fotograf från en kanadensisk tv-kanal och tog mina bilder.

Då såg jag också att det inte var lögn det jag hade hört om krypskyttarna på taket. Se här:

Som ni kan se är det också något konstigt skynke framför dörren till Vita Huset. Vad det är för vet jag inte, men något hände på Vita Huset tidigare i kväll, det är säkert.

Fler bilder från Vita Huset. Klicka för större bilder.

Bilkaravan på väg in till Vita Huset

Krypskyttar på taket till Vita Huset

Jag framför Vita Huset. (Notera ögat som får mig att se riktigt bad ass ut)

Vita Huset

Rundtur i Washington DC

Jag och Bailey spenderade några timmar åt att se några av de mängder av monument som finns i Washington, DC. Jag skulle vilja veta hur mycket det har kostat att bygga alla de här monumenten. Se bara på bilderna så förstår ni.

Vid alla monument finns skrifter som påminner besökarna om att hedra de tappra soldater som kämpat för frihet i diverse krig. Vid World War 2 memorial pekas tydligt ut att det var USA som var vinnare. I president Lincolns memorial står två av hans kändaste tal inskrivna i stenväggarna runt hans stora staty.

Finns egentligen inte så mycket att skriva om det. Jag visar hellre bilderna nu. Det var för övrigt min sista hela dag här i Washington, DC innan jag tar tåget till Kalifornien. Lite tråkigt att lämna mina nyvunna vänner här i Washington. Mina ”roomisar” på American University. Men jag får i stället tänka på hur mycket kul jag har framför mig. Jag ska till ett helt nytt ställe med massa nya människor och ha minst lika roligt där. För hoppningsvis ska jag ha roligt utan att bli nerslagen den här gången. För övrigt verkar det som om försäkringsbolaget kommer gå in och täcka mina kostnader för sjukhuset, vilket känns väldigt bra!

Stora bilden: Det är tänkt att det ska se ut som om jag lutar mig mot Washington Monument, den högsta byggnaden i Washington. Det är för övrigt den enda byggnad som är tillåten att vara högre än The United States Capitol.

Nu, fler bilder från dagens tur kring monumenten. Jag såg också vita huset, men det får ett eget inlägg.

Jag framför Washington Monument

Men det är i DC hon pluggar

Haha, det är där Bailey är från!

Bailey är stolt över sitt land.

En törstig liten ekorre

Utsikten från Lincoln Memorial.

Lincoln Memorial

Yep, där har jag varit den senaste veckan

Jag framför vita huset

Sverige hjälpte tydligen till under kriget i Korea

Vietnam Memorial (Ska tydligen vara designat av en college-elev)

Vita Huset

WWII Memorial

WWII Memorial

Bailey och jag framför Lincoln Memorial