Årskrönika 2008

OBS! Den här årskrönikan påbörjades i januari 2009, men har på grund av bristande inspiration blivit liggandes opublicerad.

Då var det dags ytterligare en gång. För lite mindre än ett år sedan satte jag mig ned för att sammanfatta det år som gått, den gången 2007. Denna gången är det året 2008 som ska sammanfattas med bilder och reflektioner.

Det har minst sagt varit ett händelserikt år. Två stora händelser är väl att jag tagit steget ut i vuxenvärlden, alltså tagit studenten, samt att jag spenderade två månader i USA för att leda en fotokurs på Maumee Valley Country Day School.

Precis som förut så tänker jag dela upp årskrönikan per månad. För övrigt har jag märkt att bilderna från förra årets årskrönika inte funkar, men jag ska ta tag i att lösa det så snart jag hinner.

Januari

Jag, Alex Rey och Johan Engvall under nyårsmiddagen i vår stuga i Branäs.

Året påbörjades på terassen på nattklubben i Branäs. En cigarr i munnen och champagneglas i handen om jag inte minns fel. Det var tillsammans med flera vänner som jag reste upp till Branäs under en vecka runt nyår. Året kunde inte börja mycket bättre.

Annars körde jag för fullt både på skolfronten och jobbfronten under januari. I början av januari blev det en del jobb för Express-Bild samtidigt som jag i januari började som programledare för Radiosporten i Sveriges Radio P4 Västmanland.

I skolan var det också full fart då vi på journalistiken höll på att framställa magasin där jag var chefredaktör för ett av magasinen, Pics Magazine. Hur det gick får jag skriva om i den månad det släpptes.

Februari

Varje år i februari händer en speciell sak. Nämligen att jag fyller år. Just 2008 fyllde jag dessutom. En sista milstolpe i livet när det gäller åldersgränser. Det som fanns kvar var att få gå på systembolaget. Det är väl något mer när man fyller 20, men det kommer jag inte på just nu.

Jag hade ett vikariat under sportlovet från skolan (plus en extra vecka) och blev besegrad i pingis under ett jobb.

Dessutom ska inte glömmas bort att jag blev pappa i februari. Till min lilla baby Nikon D300. Då blev det helt plötsligt mycket roligare att fota igen när jag hade riktig utrustning. Men som alltid när det gäller mitt prylnörderi (som genom åren fått mig att lägga ned alldeles för mycket pengar på diverse saker. Bland annat köpte jag en av de första kick-bike:sen som fanns i Sverige för 1000 spänn. Strax därefter fanns de för 100 kronor på Rusta. Bra gjort Robin).

Min kamera till vänster

Under februari jagades jag dessutom av ett val jag var tvungen att göra. Inget jobbigt val egentligen, för det handlade om var jag ville jobba under sommaren 2008. Både Sveriges Radio och Sala Allehanda erbjöd mig sommarvikariat.

Det slutade med att jag valde Sala Allehanda, dels på grund av lön, dels på grund av längd på vikariat och dels på grund av möjligheterna att få fortsatt.

Februari gav oss också melodifestivalen på gott och ont. Det onda vad att vi tvingades lyssna på The Nicole och sången om kebabpizza. Positivt var att vi fick se Björn Gustafsson få oss att skratta genom att bara stå på scenen. Om man tittar tillbaka var det egentligen inte särskilt kul det han gjorde.

I skolan fick vi börja fota med blixtar i studion, vilket var både kul och lärorikt. En idé jag har är väl att bygga upp en egen fotostudio hemma någon gång. Men återstår tre problem.

1. Jag har inte hittat någon lägenhet ännu.
2. Jag kommer flytta till en tvåa. Där finns inte utrymme för att göra om ett rum till fotostudio.
3. Studioutrustning kostar pengar. Mycket pengar. Pengar som jag inte riktigt har.

När min gode vän Bailey hade varit i Etiopien köpte hon mig en elefant gjord av ben. En tung liten rackare som jag har står på en hylla. Men en dag bestämde sig elefanten för att ta ett skutt från hyllan för att stampa på min fot. Och självklart träffade den lite olyckligt på stortån som genast svullnade upp.

Sjukhuset fick sig ett besök efter några dagar med en stortå som då var för stor för att gå ner i skon.

Så mycket intressantare än så tror jag inte att februari var. Sorry ni som blev äcklade av bilden på tån. hehe

Mars

Under mars hade jag ordentlig fart på bloggandet. Inget i stil med hur det är nu då det gått veckor utan blogginlägg (fy på mig själv). 99 inlägg blev det totalt, så något intressant borde väl ha hänt eftersom det skrevs så mycket.

Nu börjar minnena komma tillbaka. Samtidigt som jag skriver årskrönikan går jag tillbaka och läser blogginlägg samt kollar på bilder som jag tog under den tiden.

För det första så ljög jag i inlägget om februari. För jag fick inte alls min nya kamera då, utan jag beställde den då. Den kom först i mitten av mars.

Men en av de större händelserna som jag var med och bevittnade under mars var när Sveriges Kronprinsessa Victoria kom på besök till Sala. Det gjorde hon för att inviga en ny konsertsal i Sala Silvergruva 155 meter under jord. Jag var på plats som fotograf för Sala Allehanda.

Mars var också månaden då jag blev mobbad i rikssänd tv. Det kändes ju lite sådär småtråkigt när vårt public service bolag går ut och mobbar mig helt öppet.

Den 5 mars fick jag den stora äran att åka för att hämta min nya kamera som jag beställt, en Nikon D300.

För att inviga kameran så åkte jag till ishallen och plåtade lite under en ishockey cup. Resultatet blev ett bildspel, som jag spelade in ljud till, men då jag inte lyckades föra över ljudet till datorn blev det bildspel med musik i stället.

Klicka på bilden för att komma till bildspelet.

Strax därefter fyllde en av mina goda vänner, Anders Ekman, 20 år. Det firades med god mat och en hel del dryck. Kameran var med och även det blev till ett bildspel.

Klicka på bilden för att se bildspelet.

Som om inte det vore nog blev det ytterligare ett 20-årspartaj helgen efter. Denna gången i Stockholm och Nanna skulle firas. Så jag, Anders och Johan bokade hotellrum och drog till Stockholm. Jag var inne i en liten drive och gjorde en hel del bildspel vid den här tidpunkten, så det blev ett bildspel från Stockholm också.

Klicka på bilden för att se bildspelet.

Intressant fakta: Jag skrev 99 blogginlägg under mars. Nog mitt personliga rekord under en månad.

April

Något första-april-skämt blev det inte för min del vad jag kan minnas. Däremot fick första dagen bjudas på en guidetur av GUC (skolan jag gick på) tillsammans med en amerikansk grupp skolmänniskor. Alltid roligt att få guida lite på engelska.

Dessutom flyttade Johan hemifrån den första april. I dagsläget har han hunnit flytta hem igen, men under ett halvår hade han den fina lägenheten nära Salas centrum. Vissa av er sitter nog som chockade nu, men Sala har faktiskt ett centrum. Lätt att missa om man går för fort, men det finns där. =)

Det var också i april som jag tog kontakt med Roger Spurgeon, som ett halvår senare kom att bli en god vän till mig. Vi började planera den fotokurs som vi senare kommer hålla i november 2008. Den får du alltså läsa mer om sen här i årskrönikan.

Den sjätte april hade isen försvunnit på sjön där jag är medlem och får fiska. Därmed fick jag också min första fisk, en regnbågslax. Det är ett riktigt vårtecken när man kan ta fram streamern och flugspöt!

April fylldes av mycket roligt för min del. Projekt som jag jobbat på länge, såsom “Pics Magazine” och projektarbete, började närma sig sitt slut. Men i det stora hela var april en ganska dyster månad. Det då tioåriga Engla hittades död. Inte mycket att säga, förutom att det var väldigt hemskt.

Maj

Maj var en ganska körig månad, då det närmade sig studenten väldigt snabbt. Det jag kommer minnas mest, är nog att jag fick bra utdelning på stipendieutdelningen. Jag fick UNT:s journaliststipendium, vilket jag är väldigt stolt över och dessutom gav mig en del pengar.

På diplomet stod det:

Upsala Nya Tidnings stipendium tilldelas en avgångselev på GUC:s medieprogram med journalistinriktning. Stipendiet går till en elev som har uppvisat en betydande journalistisk talang och en medvetenhet i val av journalistiska uppslag och arbetsmetoder.

MOTIVERING:
Med driv och kompetens utöver det vanliga, med nyfikenhet och lust. I bild, text, ljud och form berättar stipendiaten journalistiskt med mycket gott resultat.

UNT:s stipendium 2008 i journalistik går til

Robin Norlén

Känslan går inte att beskriva. Det var en bekräftelse på allt det hårda slit jag lagt ner i tre år då. Och inte blev det sämre på studentdagen, mer om det får ni läsa under juni.

Juni

Sju dagar in i juni tog jag studenten. Jag hade förberett ett tal som jag skulle hålla på scenen, men fick lov att hålla tre. Det gjorde mig inget. Det förberedda talet var ett tacktal från elevrådet. Inget speciellt på den tiden eftersom jag alltid var uppe på scenen så fort vi hade något. Men de andra två var riktigt häftiga. Jag fick nämligen två nya stipendium. Jag hade redan hedrats med ett stipendium från Upsala Nya Tidning, men nu fick jag dessutom:

• Medborgarstipendium - Ett stipendium där skolans lärare beslutat om en elev som är en god medborgare helt enkelt, både i och utanför klassrummet, i och utanför skolan. Väldigt hedrande, då det är ett stipendium i personlighet. Häftigt!
• Skolans bästa betyg – Jag hade kämpat hårt, det visste jag. Men att mina betyg skulle vara skolans bästa trodde jag inte. Än mindre att de skulle vara historiens bästa betyg på skolan. Känslan när jag fick det var maffig, riktigt maffig. (Jag hade 19,5 för er som undrar)

Efter studenten väntade ingen ledighet. Redan i mars hade jag klart för mig vad jag skulle göra. Både Sveriges Radio och Sala Allehanda ville att jag skulle börja arbeta för dem, så det blev en förhandlingssituation där jag valde det som var mest fördelaktigt för mig. Jag arbetade heltid på Sala Allehanda, men fortsatte som programledare för Radiosporten på helgerna.

I juni blev det också en resa till Peace & Love i Borlänge och ansökningar till högskolan.

Juli

Juli 2008 var en riktig arbetsmånad. En månad då jag inte gjorde så mycket mer än att arbeta. På tidningen blev det mycket kvällar, så när jag var ledig var ingen annan ledig i stället.

Det mest händelserika var väl Salafestivalen, men jag jobbade då med. Riktigt intensiva dagar då jag var ensam journalist/fotograf från tidningen som skulle täcka hela festivalen och fylla fyra sidor. Men jag hade väldigt trevligt och fick en hel del fina bilder.

Dessutom beställde jag min iPhone i juli.

Augusti

Sommar-OS och många timmar på jobbet gick åt till att stå framför tvn. Kommer aldrig glömma alla de spännande pingismatcher som var.

Under augusti fick jag dessutom äran att fotografera mitt andra bröllop. Eller ja, alltså inte “mitt andra bröllop” som i andra gången jag gifte mig, utan andra gången jag fotograferade ett bröllop. Jacob och Malin Wahlman:

Roligare än så var inte augusti, även denna månad var en arbetsmånad. Men snart blir det roligare. På sidan om jobbet planerade jag inför min kommande resa. 1 oktober sätter jag mig på en flygstol. Var får du se då.

September

För mig fortsatte arbetet på tidningen som vanligt, medan min fritid spenderades allt mer åt att planera inför min kommande resa. En resa som planerats sedan april och krävt många timmars skypekontakt och många mail för att få allt planerat. Och då åker jag ändå en månad innan det stora ska hända för att kunna planera det sista på plats.

I Sala fick vi dessutom vår första rulltrappa. Vår nya galleria Sala Torg öppnade dörrarna.

Oktober

Den första oktober började jag en resa som jag sent kommer glömma. Troligtvis kommer den av olika anledningar komma upp i diskussioner hela mitt liv. Jag begav mig till USA i lite drygt två månader. Två väldigt innehållsrika månader. Men vi börjar väl med oktober.

Efter en fika på Arlanda lämnade jag familjen för att bege mig till landet i väst. Men någon bra resdag blev det inte direkt med försenade flyg och borttappade resväskor. Jag flög i alla fall till Detroit via Chicago. I Chicago blev jag stoppad av tullen som hällde ut all alkohol jag hade med mig. Alkoholen var menad som gåvor till min värdfamilj, så det var lite tråkigt att förklara att jag inte hade något med mig.

Jag kom till USA strax innan presidentvalet då Barack Obama valdes till president, vilket var en häftig period att få vara i USA. Det diskuterades inget annat. Och det gjordes inte reklam om något annat heller. Allt handlade om det stundande presidentvalet.

Jag satte mig på ett tåg som tog mig till Washington DC. Där hälsade jag på Bailey Bearss som jag är god vän med sedan jag pluggade i USA. Under veckan där hann jag med att se en hel del sevärdheter. Det finns massor av monument att se, så jag hann inte se allt, men såg Vita Huset i alla fall.

Jag framför Vita Huset. (Notera ögat som får mig att se riktigt bad ass ut)

Som du ser på bilden ovan är mitt öga inte riktigt helt. Det beror på vad som utspelade sig någon dag innan. Bailey ville visa mig nattklubbslivet i Washingon DC, så vi gick ut på en nattklubb i Georgetown (centrala DC). Vi dansade och hade trevligt och ropade in en taxi som skulle ta oss tillbaka till skolan där Bailey gick och jag alltså bodde för några dagar. Då kommer en kille (som dansat med Bailey under en låt tidigare under kvällen) upp till taxin och börjar småprata lite med oss. Jag sitter i framsätet, och Bailey och hennes en annan kompis sitter i baksätet. Rutan är nedvevad i framsätet så han står bredvid mig när vi pratar. Sedan utstpelar sig allt väldigt snabbt:

1. Killen frågar oss vart vi är på väg
2. Jag förklarar att vi är på väg hem
3. Troligtvis blir killen svartsjuk eftersom han säkert hoppats på att få åka hem med Bailey, och inte förstår hur vi känner varandra.
4. Jag får ett slag i ansiktet från killen.
5. Jag täcker ansiktet med händerna och skriker “drive drive drive!” till taxichauffören
6. Jag förklarar för alla att det är lugnt, han träffade bara lite över ögat.
7. Jag tittar upp och det är blod överallt
8. Nu börjar allt verkligen likna en film.
9. En polis går förbi bilen vid ett stoppljus och kollar på min skada, och säger åt oss att vi måste åka till sjukhus.
10. Vi åker till George Washington Hospital
11. Många väntetimmar senare, 10 stygn och lite lim så sätter vi oss i en ny taxi och åker hem.

Så här såg jag ut när jag kom in på sjukhuset:

12. Jag får en räkning från sjukhuset då de tagit lite drygt 1000 kronor per stygn.
13. Mitt försäkringsbolag går in och täcker alla kostnader =)

Läs mer om vad som hände här.

En morgon väcks jag av ett telefonsamtal. Det är Christer Ekman, VD för Svenska Mässkonsult som ringer. Jag smyger ut i collegekorridoren. Christer ringer för att fråga om jag vill börja jobba som projektledare för Sala Mässan när jag kommer hem. Utan att fundera svarar jag ja direkt. En chans. En väg bort från journalistiken. En väg bort från fotograferingen. Är det vad jag ville? Äsch, jag får prova något nytt, och det vill jag alltid!

Efter Washington DC väntar en lång tågresa till Los Angeles. En tågresa som ska ta tre dagar (!). Men när jag tittar på biljetten på väg till tåget ser jag att jag tittat fel på datumet och är 24 timmar försenad. Att ta nästa tåg är inte aktuellt för att jag får för lite tid i Kalifornien i så fall. Därför bokar jag en flygbiljett och sätter mig på första bästa buss till flygplatsen.

Av någon anledning har busschauffören bestämt sig för att jag inte ska hinna med mitt flyg, för han stannar för att köpa mat, för att slänga maten och för att röka. När jag kommer fram är det 20 minuter till flyget ska gå och jag får inte checka in. De bokar om min biljett till morgonen efter. Jag blir hämtad av Baileys kompis från flygplatsen, och får skjuts tidigt nästa morgon tillbaka till flygplatsen. Denna gången hinner jag. Det är sant det man säger om tredje gången gillt tydligen!

Jag kom fram till Los Angeles och satte mig på ett tåg för att ta mig ut till San Bernandino. Där möts jag upp av Liz Krueger, min före detta värdsyster när jag pluggade i USA. Hon tar mig vidare till Redlands i Kalifornien, där hon läser på Redlands University.

En vecka i sol och värme var precis vad jag behövde. Dessutom upplevde jag sorority party, collegefester och mycket annat trevligt. Jag fick se Los Angeles och åkte till Hollywood.

Efter ytterligare en oförglömlig vecka, denna gången utan barfighter, sätter jag mig på tåget (och denna gången i tid) som under två dagar ska färda mig tillbaka till Toledo där jag började min resa.

Under tågresan träffar jag många intressanta människor. Den första tjejen jag börjar prata med är tydligen från Sverige, så vi börjar prata. Sedan kommer en kvinna på vars släkt kommer från Sverige. Nästa kvinna som sätter sig vid oss har en bästa kompis som är från Sverige. Världen är bra liten ibland. Eller är det Sverige som är stort? Vi hade i alla fall väldigt trevligt under våra dagar på tåget och hann med många diskussioner. Den ena kvinnans historia finns fortfarande kvar i mitt huvud som inspiration. Får berätta om den någon dag.

Ett tågbyte i Chicago ger oss några timmar att se staden. Tillsammans med mina nyvunna vänner går vi till en känd pizzeria och äter. Chicagos pizzor är i världsklass alltså!

Jag kommer i alla fall tillbaka till Toledo, där jag tillsammans med min vän Roger Spurgeon planerar kommande månads aktivitet tillsammans. Vi ska nämligen hålla en fotokurs under oktober. Det är fotokursen som är anledningen att jag är i USA. Washington och Kalifornien kom liksom bara med på köpet.

En månad varje skolår har Maumee Valley Country Day School vad de kallar Winterim. Det är en månad då eleverna får chansen att prova på något annat. De får x antal olika alternativ på olika kurser. 2008 var en av dessa val en fotokurs med mig och Roger Spurgeon.

Under oktober gjorde jag också ett nyköp till kameran. Ett 70-200mm f/2.8 Nikonobjektiv. Wohoo!

November

Den 3 november började fotokursen och jag tillsammans med Roger Spurgeon har nu tre veckor på oss att lära våra 12 elever allt vi kan när det gäller fotografering.

4 november: Barack Obama väljs till USA:s nya president efter George W Bush.

12 november: Jag och Roger tar med oss våra elever till New York. Återigen sätter jag mig på tåget. Men de har trevliga tåg med trevlig personal i USA, så inte mig emot. I USA träffar vi många intressanta personer, och får se många intressanta platser. Det var första gången för mig i USA, men kommer definitivt inte vara den sista!

Fotokursen bara flyger förbi och vi hann bara lite av det jag velat göra. Men eleverna var väldigt nöjda, jag fick mycket beröm, och jag har minnen för livet. Framför allt växer man som fotograf genom att lära ut fotografering till andra.

27 november: Kalkondagen. Eller Thanksgiving som amerikanerna kallar helgen. Jag firar den i Boston tillsammans med familjen Bearss hos deras släktingar. Första gången jag fick se Boston också, vilken är en mycket trevlig stad.  Min favorit i USA är dock New York, och Washington (kunde visst inte bara välja en).

För att göra det extra amerikanskt har jag en mönstrad slips med thanksgivingmönster.

Jag, Bailey och hennes syster Caroline.

December

Jag återvänder inte till Sverige förrän nionde december, så hann med några dagar i USA även denna månad. De spenderades åt att fortsätta fotografera. Bland annat monterade jag en kamera för första gången  under en basketmatch. Resultatet? Det blev så här:

Dessutom tog jag en bild som är en personlig favoritbild från 2008, och står högt bland alla mina bilder jag tagit någonsin. Den ser ut så här och föreställer en vattendroppe, tagen i diskhon i huset i usa.

Väl hemma i Sverige börjar jag jobba på Sala Allehanda igen. Jag kommer överens med Svenska Mässkonsult om att jag i januari ska börja deltid för att sedan i mars gå över heltid som projektledare för Sala Mässan.Tills dess ska jag jobba på tidningen.

Under december hann jag jobba en vecka med kollegorna på tidningen. Därefter lämnade de mig ensam på redaktionen under julhelgen. På julafton fick jag däremot jobba hemifrån och ryckte bara in om det skulle hända något, vilket det inte gjorde, så jag fick fira jul med släkt å familj, precis som det ska vara.

Ett minne jag kommer bära med mig från julhelgen är juldagen, en stor dag i Sala då A L L A går ut på vår enda nattklubb, Sala Statt. Eftersom jag jobbade så skulle jag dit och fotografera vimmelbilder. Men vid tre-tiden på juldagen åker jag på vinterkräksjukan och står med huvudet över toaletten hela kvällen. Men, jag har ingen att ringa och behöver något att fylla sidorna i tidningen med, så jag tömmer maginnehållet en sista gång och beger mig sedan ner till Sala Statt med kameran i högsta hugg.

De flesta inne på Statt är på topp och vill gärna komma fram å kramas. Snällt avvisar jag, tar ett gäng vimmelbilder och vinglar sedan (inte av alkohol, utan av utmattning) ut till bilen och åker hem och sover. Sidorna blev fyllda, och jag fick ytterligare ett jobbminne att bära med mig.

Nyårsafton firades hos Anders Ekman, med god mat och gott sällskap. Dessförinnan åkte jag, Alexander Rey och Johan Engvall skridskor på Långforsen. Härligt med frisk luft.

Nu blickar vi mot 2009!

Sammanfattning

Årskrönikan är ju tänkt som en sammanfattning av året, så det här blir väl en sammanfattning av sammanfattningen. 2008 var i alla fall ett år då flera livsändrande saker hände i mitt liv. Jag tog studenten, jag bytte branch, jag höll min första fotokurs.

Ser jag tillbaka på 2008 så är det ett år då jag verkligen växt och mognat som människa. Och så ska det få bli även under 2009!